Nu går vi tillbaka i tiden och till White horse där dessa utgåvor ni dricker buteljerades på 1970 talet.
White Horse är ett ikoniskt namn inom whiskyvärlden, särskilt känt för sina blended whiskys. White Horse-destilleriet etablerades i Edinburgh 1861 av James Logan Mackie, och deras blend blev snabbt känd för sin höga kvalitet. Vad som verkligen satte White Horse på kartan var inkluderingen av whisky från det legendariska Lagavulin-destilleriet, som tillförde rökiga och robusta toner.
| Destilleri | White horse |
| Bottler | – |
| Utgåva | 1970 talet |
| Ålder | ?? |
| ABV | 40%? |
| Lagring | Bourbon? |
| Whiskybase nr. | ?? |
På 1970-talet var White Horse fortfarande starkt förknippat med dessa robusta karaktärsdrag, vilket gör buteljeringar från denna tid mycket eftertraktade. Under åren blev White Horse en del av Diageo-koncernen, och även om White Horse-blenden fortfarande finns på marknaden, är dess produktion inte lika framträdande som tidigare. Whiskyn från dessa äldre buteljeringar bär på en del av Skottlands whiskyhistoria, där klassiska smakprofiler och hantverk möts.
White Horse var en av de första blended whiskys att exporteras internationellt, och namnet kommer från värdshuset ”White Horse Cellar Inn” i Edinburgh, som Mackies farfar ägde på 1700-talet. Destilleriet är nu en del av Diageo och produktionen fortsätter i mindre skala, men dess arv lever vidare genom klassiska buteljeringar.
Sir Peter Mackie, kallad restless Pete, började sin bana på Lagavulin. Här lärde han sig destillering och massor av annan kunskap som han sedan skulle ha stor nytta av. 1891 registrerade han varumärket White Horse blended whisky. Varumärket är fortfarande än idag den tionde mest sålda whiskyn i världen. Förutom att vara en blender och efterhand även ägare till Lagavulin och Craigellachie så hade han också distributionsrätten till Laphroaig. Man kan säga att det avtalet var riktigt kasst för Laphroaig som var tvungen att sälja sin whisky till underpris till Lagavulin istället för att satsa på sitt eget varumärke. När den legendariska Ian Hunter tog över Laphroaig tog han avtalet till rätten och vann. Peter Mackie blev ursinnig och ledde om vattnet så Laphroaig blev torrlagt. Inget vatten, ingen whisky. Efter en ny runda i rätten och en ny förlust så skulle man kunna tro att Peter Mackie skulle koncentrera sig på sina fantastiska framgångar med White Horse men han var besatt av Laphroaig. Han visste allt om destilleriet, whiskyn och kände personalen. Han köpte över viktiga personer ur Laphroaigs personal och byggde ett replica av destilleriet på Lagavulins ägor. Destilleriet fick namnet The Malt Mill. Man lyckades dock inte kopiera Laphroaigs signum och inte heller utmanövrera dem. Istället valde man att göra den rökigaste whiskyn som då någonsin gjorts. The Malt Mill finns inte kvar och få vet hur den skulle stå sig mot en Octomore eller Ardbeg Supernova. Har du tur hittar du en The Malt Mill på auktion. Det såldes 5 cl för 3400 pund 2018.
Peter Mackie var inte bara en buse utan har gjort mycket för den moderna whiskyn. Det blir dock en historia för ett annat tillfälle.
